Vräkning med myndigheters goda minne!

"Det är glädjande att se att antalet barn som berörs av vräkningar minskar, säger Karin Berglöf Hedar, biträdande indrivningschef på Kronofogden" Vad har människor för syn på¨vad som glädjande? Att det överhuvudtaget vräks människor från sitt hem är inte bara en signal för hur mycket inkompetens och ovilja det finns hos de myndigheter som i ett mycket
tidigare skede kunde agerat och även avstyrt vräkningen i de allra flesta fallen. För när en hyresvärd bestämt sig för att vräka en hyresgäst finns med stöd av hyreslagen en skyldighet att underrätta socialnämnden om vräkningsbeslutet och anledningen till detta. Socialtjänsten har vidare i hyreslagstiftningen givits ett starkt juridiskt kort som kan spelas ut mot hyresvärden i den socialt allvarliga situation som en vräkning kan vara. Med stöd av Jordabalken (1970:994) (JB) 12:44 stycket 4 p1 kan myndigheten åta sig betalningsansvaret för den aktuella bostaden, med det resultatet att vräkningen stoppas, oavsett vilken inställning den aktuella hyresvärden har. Ett sådant åtagande fråntar inte hyresgästen ansvar för hyresinbetalningen men hyresvärden får en solvent motpart (prop.1992/93:115). Paragrafen är eller skulle kunna vara ett kraftfullt verktyg i socialt arbete med vräkningshotade hushåll. Socialtjänsten bör genom
vräkningsmeddelandet från hyresvärdarna ha haft kännedom om alla de vräkningar som skett under 2000-talet, men har av något skäl valt att inte aktualisera JB 12:44 stycket 4 p 1 och ”rädda” situationen. Vräkningarna har med andra ord skett med socialtjänstens goda minne.

Varför?

Rolf Nilsson
tjuvgods.se

 Det ideala systemet vi alla förhoppningsvis strävar mot och efterfrågar borde innefatta alla människor och inte bara vissa som det är idag.
Om vi alla ser att vissa på grund av olika anledningar far illa, då borde vi alla agera kraftfullt för att detta inte skall få fortsätta, oavsett vad anledningen är.
När vi börja fingra på dessa grundläggande behov för vissa, så kan inte detta låta oss problematisera individer.
Vad ger samhället rätt att vägra vissa människor grundläggande behov?
Problemen kan vi aldrig hitta hos de människor som stöts ut. Vi måste söka i det system eller hos de människor som stöter ut människor istället.
Det som jag tror behövs är engagemang, tillit, stöd och vilja. Oftast frågas det efter en idealbild. Detta är precis vad som driver de människor som är satta att handlägga, kontrollera, uppfostra, styra och ifrågasätta. Det går inte att tvinga människor in i mallar som inte är till för alla. Normerna är för snäva. Idealet stämmer inte med verkligheten. Ett sådant ideal skulle alla få vara med om att skapa. Det handlar om vad vi prioriterar. Om vilka vi prioriterar. Ska vissa få leva gott på andras olycka? Eller ska vi hjälpas åt att försöka utgå från en anständig grund för alla?
Om alla människor någon gång t.ex. skulle besöka ett natthärbärge där oroliga och/eller främlingar ska sova flera stycken i samma rum.
Där vissa, för att klara av sin ångest, har självmedicinerat sig, där andra kanske mår så psykiskt dåligt att de får ständiga vredesutbrott. Därefter fråga oss själva hur det skulle kännas om vår son eller dotter vore utelämnad till detta trauma. Traumat är inte mindre för de som idag befinner sig där! Det handlar om lika värde och om respekt.
Det ideala samhället kan vi alla bara vara med om att skapa om vi tillsammans tar ställning för en nolltolerans, ifråga om det kollektiva våld som nu pågår i det tysta av välmående myndigheter och organisationer i vårt "humana" välfärdsland!

Rolf Nilsson

2010-03-01

Nu har det uppstått ett meningsutbyte mellan tidningen Metro och hemlöshetsorganet Faktum i Göteborg. Det tycks handla om journalisters trovärdighet. Vågmästarna i sammanhanget är åtta döda hemlösa. ”Har de dött av kyla eller andra sviter av sitt tillstånd?” Kommun och hjälporganisationer ställer indignerat upp vid Faktums sida. ”Ett oerhört misstag har begåtts” Medan ordstriden pågår får de hemlösa vänta i trappan.  De har inte så mycket med frågan att göra. De dör oavsett utgången av detta tjafsande. Att de hjälpande organen i Göteborg blir så oerhört upprörda och visar prov på en makalös förmåga till samordning, handlar mer om att försvara sin egen trovärdighet.  Den konsten känner vi i föreningen Stockholms hemlösa igen från de flesta aktörer inom hemlöshetsindustrin.  Situation Stockholm är en annan glidare. Det tycks som att denna strategi, den att avleda, är prioritet. Kan det bli på något
 annat sätt när det är avlönade människor talar i andras sak? Så problemet med hemlöshet kanske rent av beror på att hemlösa medborgare i ”demokratisk anda” inte får tala i egen sak, utan istället görs detta av människor som förtjänar sina pengar på hemlösheten.

Skriv till tyckatill@tjuvgods.se